torsdag 9 augusti 2007

måndag 6 augusti 2007

Dreaming of you

What's up with my heart when it skips a beat? (skips a beat)
Can't feel no pavement right under my feet (under my feet)

Up in my lonely room
When I'm dreaming of you
Oh what can I do
I still need you, but
I don't want you now

When I'm down and my hands are tied (hands are tied)
I cannot reach the pen for me to draw the line (draw the line)
From this pain I just can't disguise (can't disguise)
Its gonna hurt but I'll have to say goodbye (say goodbye)

Up in my lonely room
When I'm dreaming of you
Oh what can I do
I still need you, but
I dont want you now

Oh yeah

Up in my lonely room (my room)
When I'm dreaming of you
Oh what can I do
I still need you, but
I dont want you now

torsdag 2 augusti 2007

Nu är biljetterna fixade!

Nu är det klart, den 16:e November bär det av till Globen för att se Kent i Annexet! Nedräkningen kan börja ;D Nu väntar jag på att Albumet ska släppas. Den 17:e Oktober släpps det nya albumet "Tillbaka till samtiden" och jag vet att det kommer va helt underbart!
Idag köpte jag oxå biljetter till Globen horse show. Så den 1:a December ska Linnea och jag kolla på hästar :)
Så nu har man en del att se fram emot i höst! :D

söndag 22 juli 2007

Bild som värmer i hjärtat på mig <3

Min mörka tid

Det känns som att jag känt dig en evighet, trots att vi precis mötts. Du ligger i min famn och ser på mig med dina snälla, vackra ögon. Du ser på mig och lyssnar, du ligger och lyssnar och jag gråter. Jag berättar om min mörka tid i livet, då inget ljus fanns, där jag trodde att jag skulle stanna för evigt.
Jag började berätta med lugn och självkänsla i rösten. Men fler och fler smärtsamma minnen poppade upp och ångesten satte sig som en klump i bröstet på mig. Min röst började svika och jag pratade fortare för att hinna få med allt. Jag fortsatte berätta, det kändes rätt, du behöver veta, jag vill att du ska veta. Till sist kom tårarna. Då jag berättade om den gången min bror pratade med mig och bad mig komma hem och ta tag i problemet. Då rann tårarna över, då gick det upp för mig hur mkt smärta jag orsakat dom som älskar/älskat mig. Hur mkt även dom har fått stå ut med, det gjorde så fruktansvärt ont i mig att tänka på det.
Jag trodde inte att det skulle kännas så tungt att berätta om det. Det är ju över nu, jag mår bra igen. Men du va där, höll om mig, sa att det är ok nu. Jag låg där i din trygga famn och kände mig genast lugnare. Du förstog, du vill mig bara väl.
Jag mår bra nu. Men vad är det som säger att det aldrig kommer tillbaka? Jag vet inte 0m jag vågar släppa en till människa så nära inpå, tänk om jag blir sjuk igen. Jag vill inte utsätta en till människa för det lidandet, ett lidande som skapas pga mig.